Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon upplysning om de nordiska stenåldersboningarnas form
kunna vi möjligen få af följande märkliga förhållande.
Professor Nilsson fäster redan i första upplagan af sitt verk om
stenåldern1 uppmärksamheten på. den stora likhet i form, som finnes
mellan eskimåernas vinterboningar och de under namn af "gånggrifter"
kända grafvar från Sveriges stenålder, hvilka vi snart skola närmare
beskrifva.
Kapten Graah, som för fyratio år sedan gjorde en resa utefter
Grönlands östkust, ger följande skildring af ett grönländskt vinterhus.2
"Huset utgör en aflång fyrkant. Dess storlek är mycket olika efter
antalet af de familjer, som bo tillsammans. De största husen är
ungefär 60 fot långa och 14—16 fot breda. Murarne äro 6—8 fot höga,
uppförda af sten och jordtorfvor.3 Golfvet är vanligen belagdt med
flata stenar. Det platta taket består af bjelkar af driftimmer, som
räcka från den ena muren till den andra. På dessa bjelkar läggas
mindre timmer kors och tvärs, jemte ljung och enris, samt öfverst
grästorfvor och ett tjockt jordlag. Midt på den åt solsidan (söder eller
öster) vettande långväggen är dörren, till hvilken leder en 20—30 fot
lång, betäckt,4 stundom något böjd gång, som är 2,5—3 fot bred och
så låg, att man vanligen måste krypa igenom den. Sjelfva stugan är
högre, men dock ej mer än 5 eller 6 fot från golfvet till taket.
Utmed väggarne, der husets folk plägar sitta och ligga, äro bänkar
anbragta, och rummet är der ofta genom nedhängande hudar indeladt i
små celler, liksom spiltorna i ett stall."
Äfven de af snö och is bygda kojor, med hvilka grönländarne
under vintern ofta måste nöja sig, hafva den form som vi nu
beskrifvit. 5
Fig. 61 visar planritningen af en liknande stuga, en af de s. k.
"gammer", som haf-lapparne i norska Finnmarken bebo.6 Största höjden i den
här afbildade gammen var 6 fot (nära F), bredden 14 fot och hela längden
30 fot. A är den yttre dörren; B gången, som var 3 fot hög, 6 fot
bred och 12 fot lång; C inre dörren, som leder in till stugan D; E
eldstaden, bildad af några få stora, på marken lagda stenar; Fen öpp-
1 "Stenåldern"’, l:a uppl., 3:dje kap.; jfr 2:dra uppl., sid. 110 följ. A pl. C ses dels
planritningen af en svensk gånggrift (fig. I), dels en dermed nästan alldeles
öfverensstämmande plan af ett eskimåiskt vinterhus (fig. VI).
2 Graah, "Undersögelses-Reise till Öst-Kysten af Grönland" (Kbhvn, 1832), sid. 49:
Nilsson, "Stenåldern", 2:dra uppl., sid. 114. Jfr Fries, "Grönland, dess natur och
innevånare" (Upsala, 1872), sid. 78, der gången säges vara "20 å 30 steg lång".
3 Andra grönländska hus hafva väggar af endast sten, stundom af stora, på kant
resta stenhällar, hvilka passa väl intill hvarandra. "Nord. Tidskr. f. Oldkynd.". 2
sid. 333; jfr Nilsson. "Stenåldern", 2:dra uppl., sid. 115. not.
4 Gången är stundom täckt med flata stenar; Nilsson, anf. arb., sid. 116, efter
Scoresby, "Tagebuch einer Reise auf der Wallfischfang", sid. 234.
Ä Nilsson, "Stenåldern", 2:dra uppl., sid. 116 och 123, pl. 8 fig. 199: Wood, "The
natural history of Man", 2 sid. 699 och fig. å sid. 700.
6 Efter Brooke, "A Winter in Lapland and Sweden" (London. 1827). sid. 318. Jfr
Lubbock, "Pre-historic times". 3:dje uppl., sid. 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
