Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man kunnat vänta; men det kan ej gerna lida något tvifvel, att
äfven i detta land boskapsskötsel idkats redan under stenåldern, då man
vet, att folken’ bådo i norr, vester och söder om Danmark under nämnda
tid egt de vigtigaste husdjuren. I England, Belgien, Frankrike,
Tyskland och Schweiz1 har man nämligen funnit ben af sådana djur under
förhållanden som visa, att de tillhöra stenåldern.
Några bevis för att hästen redan under denna tid användes här i
Sverige till ridt eller körslor har man visserligen ännu icke funnit.
Det är dock föga troligt, att han endast tjenade till föda.
I Schweiz idkades äfven åkerbruk under stenåldern. Man odlade,
utom linet, som vi redan omtalat (sid. 86), äfven tre slags hvete samt
två-radigt och sex-radigt korn.2 I Norden har man visserligen icke
ännu funnit några spår af åkerbruk under stenåldern.3 Men då man i
våra trakter i allmänhet icke gjort några fynd från denna tid, i hvilka
man med skäl kunnat vänta att träffa ännu bestämbara lemningar af
säd, så torde vi icke kunna deraf, att sådana lemningar hittills icke blifvit
funna, draga den slutsats, att åkerbruket varit fullkomligt okändt för
stenålderns nordbor. För något åkerbruk talar deremot möjligen den
omständigheten, att de trakter i Sverige, som voro mest befolkade
under nämnda tid, — t. ex. den skånska slätten och Falköpingsbygden i
Vestergötland — just äro i hög grad lämpliga för odling och utmärkta
för sin bördighet;4 hvartill kommer, att ett hufvudvilkor för åkerbruk
måtte hafva varit uppfyldt här före stenålderns slut. Att
befolkningen redan då haft fasta boningsplatser, blir nämligen troligt deraf, att
de väldiga grafbyggnaderna, hvilka ofta synas förutsätta gemensamma
ansträngningar af en hel slägt, som i dem skulle finna sin hviloplats,
ej sällan träffas i ganska stort antal tillsammans, oaktadt naturligtvis
flertalet af dessa fornminnen under seklernas lopp blifvit förstörda.
Eldstäderna i kjökkenmöddingarna och det som vid dem funnits
(sid. 40) visa, att nordborne redan under den äldre stenåldern förstodo
1 T. ex. vid Brandon i England (sid. 57); samt i engelska stendösar (Thurnam i
"Archasologia" 42, sid. 182, 224 och 231); vid Spiennes i Belgien (" rböger f. nord.
Oldk." 1871, sid. 340); i en stendös i Morbihan, Frankrike ("Årböger" 1870, sid.
185, not); vid Schlieben i Sachsen (Preusker, "Blicke in die vaterländische Vorzeit"
3, sid. 99—1.02); samt i de schweiziska pålbyggnaderna (Keller, "Pfahlbauten", 4:ter
Ber., sid. 29; Troyon, "Habitations lacustres", sid. 441; Rütimeyer, "Die Fauna der
Pfahlbauten in der Schweiz", Basel, 1861). Man har t. o. m. funnit ganska
afgörande bevis för att husdjuren lefde ute på sjelfva pålbyggnaderna (Keller,
"Pfahlbauten", 6:ter Ber., sid. 248).
2 Keller, "Pfahlbauten", 3:ter Ber., sid. III, och 6:ter Ber., sid. 310; Heer. "Die
Pflanzen der Pfahlbauten" (Zurich, 1865).
3 I en dansk graf från denna tid har man väl funnit bohvete, men detta måste
hafva blifvit ditsläpadt af råttor i senare tid, emedan bohvetet först i början af
det 16:de århundradet började odlas i Danmark; "Annaler f. nord. Oldk.’’ 1840—1.
sid. 165, och 1844—5, sid. 197 not.
4 Man har äfven trott sig kunna af det sätt, hvarpå de i grafvarne från vår stenålder
funna menniskoskelettens tänder äro nötta, sluta till, att vegetabiliska födoämnen
spelat en stor rol; men detta skulle förutsätta något åkerbruk, då till föda tjenliga
vilda vexter i Norden äro af alltför underordnad vigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
