Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döda. Så t. ex. berättar Schoolcraft1 att, då en medlem af de kring
de Canadiska sjöarne boende indianstammarne dött, "liket insyddes i
eller omvecklades med hudar eller bark och lades på ett högt ställe, i
ett träd, på en ställning el. dyl., för att skyddas för vilda djur; här
förblef det, till dess köttet genom luftens inverkan blifvit skildt från
benen. När flere lik på detta sätt förvandlats till skelett, hopsamlades
benen på bestämda tider af året af vissa dertill bland stammen utvalda
män och nedlades i jorden, i stora gemensamma grafvar eller benhus
("ossuaries"), tillsammans med vapen, redskap och smycken. Många
sådana benhus har man i senare tider funnit; de innehålla en stor mängd
obrända menniskoben, liggande i den största oordning."
Andra exempel på ett liknande förfaringssätt med de döda äro
kända både från Asien och Stilla Hafvets öar. 2
Vi torde emellertid böra afvakta framtida undersökningar, innan vi
kunna afgöra, huru den i svenska stenåldersgrafvar anmärkta oordningen
af benen bör förklaras. Om köttet verkligen blifvit, såsom bruket var
t. ex. på Tahiti, 3 afskrapadt från benen, borde märken efter de dervid
använda instrumenten vara synliga. A andra sidan bör man i de
grafvar, der sådana benlager förekomma, söka iakttaga, om, såsom i den
nyssnämnda Luttragrafven, "myllan omkring benen är mycket fet och
saftig, mera än den längre från liggande." 4
Det synes förtjena uppmärksamhet, att man flere gånger i samma
gånggrift träffat både liggande och sittande lik, samt en mängd utan
någon ordning sammanpackade ben. 5 Man har dock ännu icke lyckats
utreda, huruvida dessa olika begrafningssätt representera olika delar af
stenåldern, eller om de varit alldeles samtida. Utsträckt liggande skelett
äro t. ex. funna både i de lägsta och i de högsta lagren af sådana
gånggrifter, som dessutom innehållit lemningar af sittande lik och oordnade
benmassor. 6
Tillräckliga material föreligga ej heller ännu, för att vi skulle kunna
besvara den frågan, om man kan urskilja olika begrafningssätt i
gånggrifter, stendösar och hällkistor.
Våra stenåldersgrafvar, i synnerhet gånggrifterna, hafva tydligen
varit ett slags familjegrafvar, der en hel slägt, eller en liten stam, män,
qvinnor och barn, funnit sitt hvilorum. Allt antyder äfven, att i de
grafvar, som innehålla flere lik, dessa icke blifvit på en gång, utan vid
olika tillfällen införda. En fråga, som af flere skäl torde förtjena att
härvid undersökas, är huru de nya liken bragts in i de grafvar, som
1 "Indian Tribes", 1 sid. 102.
2 "Ant. tidskr. f. Sv.", 1 s. 272-274; Wood. "Natural hist. of Man", 2 s. 87, 192. 632, m. m.
’’ "Ant. tidskr. f. Sv.", 1 sid. 274.
4 Diiben i "Ant. tidskr. f. Sv.", 1 s. 279; jfr Nilsson, "Stenåldern", 2:a uppl., s. 189.
5 "Månadsbl." 1873, s. 11; "Annaler" 1862, s. 327 och 345.
11 I den år 1872 undersökta gånggrif ten vid Karleby träffades ett utsträckt skelett på
grafvens botten och ett annat i det öfversta benlagret; de lågo ej i samma
riktning, utan nästan i rät vinkel mot hvarandra. Jfr äfven "Annaler’’ 1862, s. 350.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
