Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atl. 73. "De äro alla försedda med sågtänder, alla utom en
fullständiga och alla utan tydliga spår af nötning eller begagnande." 1 Härtill
böra kanske äfven räknas de sid. 92 omtalade stora fynd af
bernstens-smycken, som blifvit gjorda i svenska och danska torfmossar.
De i grafvarne från vår stenålder anträffade skeletten hafva visat,
att Sveriges invånare under den yngre stenåldern varit af ungefär
samma kroppslängd som de nuvarande svenskarne. Professor Dliben
säger i sin beskrifning öfver de ur gånggrifterna vid Luttra och Slöta
år 1863 upptagna benen: "En mängd lårben samt öfver- och
underarmben äro mätta. De visa talrika variationer i storlek och groflek, men
häntyda icke på någon för gånggrifternas folk normal kroppsstorlek
öfver eller under nutidens medelmåtta; några hafva tillhört större, andra
mindre personer". 2
Redan för mer än trettio år sedan försökte prof. Nilsson att genom
mätningar af de i grafvarne funna kranierna bestämma, till hvilken
folkstam Sveriges invånare under den yngre stenåldern hörde. Sådana
’kranier voro emellertid då kända i alltför litet antal, för att med
säkerhet visa, hvilken hufvud skålsform under nämnda tid varit den
vanliga. De förnämligast i danska gånggrifter funna kranier, som
kommit till prof. Nilssons kännedom, syntes honom emellertid "förete en
påfallande likhet med lapparnes" "Man har således", säger han i första
upplagan af Skandinaviska Nordens ur-invånare, 3 "allt skäl att antaga,
att lappfolket är den sista qvarlefvan i vår Nord af den folkstam, som
bygt dessa grifter samt tillverkat och begagnat de i dem förvarade
redskapen af sten, djurben m. m."
Sedan detta skrefs, har man emellertid genom undersökningar af
stenåldersgrafvar i olika delar af Skandinavien — i synnerhet i
Vestergötland och Danmark — betydligt utvidgat sin kännedom om kraniernas
former hos stenålderns nordbor. Men flertalet af dessa nyfunna
hufvudskålar äro af en alldeles annan form än lapparnes. De äro nämligen
långsträckta ("dolikocefaler"), under det att lapparnes kranier utmärka
sig genom sin korthet ("brakycefaler").
Om de kranier, som anträffats i de förut flere gånger omtalade
grafvarne vid Luttra och Slöta i Vestergötland, — nämligen om dem bland
de der funna kranierna som voro så pass fullständiga, att deras form
kunde bestämmas, — säger prof. Diiben: "Kranierna äro, med ett
undantag, mycket dolikocefala. Hos nuvarande svenska race är längdens
förhållande till bredden == 1000 : 771,8 7. Hos tolf af de ur dessa grifter
1 "Årböger" 1868, sid. 103.
2 "Ant. tidskr. f. Sv.", 1 sid. 280.
3 Andra kapitlet, s. 11; jfr "Stenåldern", 2:a uppl., s. 105 och pl. D, samt Holmberg,
"Nordbon under hednatiden", l:a uppl., s. 7 och 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
