Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten som ett minne från stenåldern, torde det ännu vara ovisst, huru stor
del af Sverige nordanskogs var bebodd före nämnda periods slut.
Bil. B antyder, att Skåne under stenåldern var den tätast bebygda
delen af Sverige. Detta visar sig ännu bättre deraf, att de allra flesta
nu kända stensakerna från Skåne äro funna på slättbygden utmed kusten,
under det att endast jemförelsevis få sådana saker hittas i provinsens
inre, mera skogbeväxta och bergiga trakter. Näst Skåne synes
Vestgötaslätten kring Falköping hafva varit stenålderns hufvudbygd i Sverige.
Åtminstone finnes der, trots urgammal odling, en större mängd grafvar
från stenåldern än annorstädes; och af Bil. B ser man, att fornsaker af
sten blifvit funna der i stort antal, om ock i betydligt ringare än fallet
är i Skåne.
I allmänhet torde endast de delar af Sverige som ligga vid hafvet,
sjöarne och de större vattendragen varit bebodda. I det inre af landet
finner man mera sällan grafvar och fornsaker från denna tid.
Att stenåldern varat mycket lång tid i Norden, visas icke blott af det
stora antal minnen, som från denna period genom årtusenden bibehållit
sig till våra dagar. Det framgår äfven, såsom vi sid. 43 antydt, af den
betydande utveckling som spåras, om vi jemföra arbetena från periodens
äldre del med dem hvilka tillhöra dess slut. De senare öfverträffa
genom sina vackra former och den omsorg, hvarmed de äro utförda, de
flesta arbeten från det öfriga Europas stenålder. Denna de nordiska
stensakernas öfverlägsenhet beror visserligen i väsentlig mon på den
rikliga tillgång å god flinta som finnes i Skandinavien; men troligen
äfven derpå, att stenålderns kultur fick i det aflägsna Norden mer än
i de flesta andra länder ostördt utveckla sig, innan med metallernas
uppträdande en ny tid inbröt.
På den frågan, när stenålderns slut inträffat i Sverige, kunna vi
föl-närvarande ej gifva annat svar, än att det troligen skett mer än tusen
år före Kristi födelse, således åtminstone ungefär tre tusen år före
våra dagar. Ett studium af vår bronsålder gifver nämligen vid handen,
att denna periods början, d. v. s. stenålderns slut, i Sverige inträffat
senast vid nämnda tid. Möjligen är dock stenålderns slut ännu mera
aflägset. En så försigtig forskare som etatsråd Steenstrup vågar till
och med säga: "Med Pharaonernas byggnader äro våra stendösar och
gånggrifter åtminstone samtidiga, om de icke, hvilket ej synes
onaturligt för tanken, redan då stodo här som tusenåriga minnesmärken." l
I de gamla kulturländerna vid Medelhafvet hade stenåldern slutat
långt tidigare. 2 Anda till kejsaretiden synes dock en tradition om denna
1 "Om Menneskesla3gtens tidligstc optaeden i Europa", sid. 7.
2 De i perserkonungens här som hjelptrupper tjenande ethiopierne hade dock ännu i
Xerxes’ tid pilspetsar af sten (Herodot, VII, 69).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
