Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afser hans helighet. 1256 utfärdade nämligen påfven
Alexander IV en bulla, i hvilken 40 dagars aflat
utöfvades åt dem, som på helgonets festdag vallfärdade till
»den Helige Henriks graf, hvilket helgons kropp hvilar
i eder kyrka», och samma aflat gifves i ett annat bref
af påfven Clemens IV 1266, där helgonkonungen
riktigare kallas Ericus. Ehuru aldrig kanoniserad af
kyrkan, var han således redan mycket tidigt ett äfven af
påfven erkänt lokalhelgon. Men stort mera få vi på
hundra år ej veta om honom.
Ett af hans sonson konung Erik Knutsson i början
af 1200-talet skrifvet bref tryggar visserligen hans
existens såsom svensk konung, men knappast mera. Erik
Knutsson uppräknar där sina företrädare: S., E., K.,
Kanutus och Sverko, och de första initialerna afse
tydligen Sverker den gamle, Erik den helige och Karl
Sverkersson. Äfven i ett annat fall är brefvet af en
viss vikt. Det afser en donation af en egendom i
Småland, och då Erik den helige, efter hvad här upplyses
bekräftat denna, har han således varit erkänd såsom
konung äfven i Småland.
Men frånser man denna magra notis, är den första
världsliga källskrift, i hvilken Erik omnämnes, den till den
yngre västgötalagen fogade svenska konungalängd, som
antagligen nedskrefs i slutet af 1220-talet. Icke häller
denna säger så synnerligen mycket: »Den tolfte var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
