Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strid uppstod, konungen erhöll en mängd sår, och då
han halfdöd låg utsträckt på marken, afhöggo fienderna
skymfligt hans hufvud. Men af hans blod upprann en
källa, som ännu finnes kvar.
Kristi himmelsfärdsdag inträffade 1160 den 5 maj,
men redan i Vallentuna-kalendariet uppgifves den 18
såsom »S. Eriks festdag»; och närmast till hands ligger
väl därför att antaga, att legendförfattaren här misstagit
sig. Men icke ens detta är absolut nödvändigt, ty det
kan äfven tänkas, att festdagen varit den dag, då Eriks
lik öfverförts till domkyrkan i Gamla Upsala och
således afsett hans första »translation». Den andra
festdagen — Erik »translatus» (den 24 januari, egentligen den
23) — i våra gamla almanackor afsåg ju den dag, då
relikerna öfverfördes från Gamla Upsala till Östra Aros.
I hvarje fall kunna ju dessa båda dagar, den 5 och den
18 maj, lätt hafva sammanblandats och uppgått i en
enda, och uppgiften, att själfva dödsdagen inträffat den
5 maj, kan icke alldeles förkastas.
Legendens framställning i öfrigt af konungens död
har snarast blifvit bestyrkt af den senaste
undersökningen. De ben, som förvaras i relikskrinet, hafva
tydligen varit utsatta för våld ännu under bärarens lifstid,
och svärdshuggen kunna tydligt iakttagas. Men äfven
halshuggningen bestyrkes af den ännu bevarade
genomhuggna halskotan. Särskildt af vikt är, att hugget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
