Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilldelats ägaren, medan denne låg på rygg och icke
såsom vid vanliga afrättningar, medan delinkventen vänder
ansiktet mot marken, och detta tyder på, att
halshuggningen skett under själfva striden — eller just såsom
legenden berättar: medan konungen, halfdöd, låg
utsträckt på marken. Att så pass många hugg träffat
benen, kan möjligen bero därpå, att han vid kampens
början befann sig till häst i spetsen för sin hird.
Legendens sanning har härigenom på ett mycket
åskådligt sätt bekräftats, och äfven relikernas äkthet har
genom den senaste undersökningen styrkts, ty så
skickliga anatomer voro medeltidens reliksamlare icke, att de
i brist på en äkta relik lagt en dylik framifrån
afhuggen halskota bland helgonbenen, utan i så fall hade de
nog, om de måst anskaffa en falsk relik, nöjt sig med
en på vanligt sätt afhuggen halskota.
De tvifvelsmål, som redan Schefferus uttalade i sitt
1666 utgifna arbete Upsalia Antiqua om relikernas
äkthet, äro därför troligen ogrundade och synas bero
på en felaktig tolkning af en ännu bevarad uppgift från
medeltiden — kanske också på en inom
protestantismen ej ovanlig tendens att förneka trovärdigheten af
hvarje katolsk tradition.
Enligt ett tillägg till Erikslegenden låg konungens
döda kropp någon tid kvar på den plats, där han fallit,
men fördes sedermera in i en fattig kvinnas koja, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
