Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där skedde det första järtecknet, i det att kvinnan, som
varit blind, botades. Men strax därefter grafsattes
relikerna i Gamla Upsala kyrka, som några år senare
upphöjdes till rangen af domkyrka för Sveriges förste
ärkebiskop.
Vallfärderna tyckas nu hafva börjat till grafven. Om
anledningen till det helgonrykte, som den dödade
konungen så hastigt förvärfvade, kan man endast
uppställa förmodanden, ty till legendens försäkran om hans
fromma vandel vågar man ej sätta allt för stor tilltro, ehuru
man å den andra sidan lika litet kan bestrida Eriks
katolska bigotteri. Sannolikt hade han varit en man
med betydande egenskaper. Men viktigast var nog, att
han blifvit dräpt, medan han åhörde mässan, ty öfver
en dylik död föll gärna under medeltiden en viss
helgonglans. Den danske konung Knut, som dräptes i S.
Albans kyrka i Odense och tyckes hafva varit en ganska
hård man, blef som bekant helgon, och samma helighet
förvärfvade sig en västgötaprest vid namn Nicolaus,
som dödades, när han förde hostian till en sockenbo.
Alldeles obestridd var Eriks helighet till en början
troligtvis icke, och frågan hade nog äfven en politisk
bakgrund. Efter hans död började som bekant striden
mellan de olika konungaätterna, Sverkers och Eriks,
och för hvarje ätt låg det tydligen en ganska stor vikt
på att till stamfader hafva ett helgon. I själfva värket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
