Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under det att Sverker var en värklig kyrkovän. Och
det förefaller därför ganska rimligt, att det Sverkerska
partiet mot Erik den helige uppstält en Sverker den
helige. Om en dylik kontrovers finnes värkligen en
egendomlig antydan.
Erik den helige efterträddes som bekant af Sverker
den gamles son Karl, som emellertid efter en sjuårig
regering (1167) mördades af Erik den heliges son Knut,
och därmed utbröt en våldsam strid mellan de båda
partierna. Den nye ärkebiskopen, som blifvit tillsatt af
Karl Sverkersson och tillhörde det Sverkerska partiet,
tyckes hafva blifvit fördrifven af Knut Eriksson och
begifvit sig till Rom, där han antagligen påvärkade
påfven i en för konung Knut fientlig riktning. De
påfvebref, som under denna tid äro skrifna till Sverige, äro
därför ej stälda till konungen. Men så skickade Knut
Eriksson själf ett sändebud till Rom, presten Richard,
och denne tyckes fullständigt hafva omstämt påfven, ty
nu (1172) kom ett till konungen skrifvet bref, i hvilket
en egendomlig sats förekommer, som utan allt tvifvel
återgår till presten Richards framställning af de svenska
förhållandena. Påfven skrifver nämligen, att han med fasa
hört, att några i konungens rike, bedragna af djäfvulens
svek, såsom helgon dyrkade en man, hvilken blifvit
ihjälslagen under rus och dryckenskap, och detta ehuru
kyrkan knappt tillät, att man bad för dem, som dräpts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
