Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men hade dessförinnan lyckligtvis aftecknats af
Peringsköld, i hvars bekanta arbete den intresserade kan
betrakta detta tvifvelsutan för sin tid betydande konstvärk.
Hvart Lamberts skrin tagit vägen, upplyses, mig
veterligen, icke i någon källskrift, men dess öde kan
dock ej vara tvifvelaktigt, och det är nog ganska
säkert, att S. Eriks skrin befann sig bland det
kyrksilfver, som Gustaf Vasa drog in till staten och nedsmälte.
Att benen icke liksom den katolska kyrkans andra
helgonben kastades bort och förstördes, berodde nog därpå,
att S. Erik icke blott var helgon, utan äfven svensk
konung, och för en företrädare hade till och med
Gustaf Vasa någon pietet.
I hvarje fall fanns skrinet icke kvar på Johan III:s
tid, och helgonbenen befunno sig då icke i domkyrkan,
utan uppe på slottet. Ty Messenius, som för denna
tid är synnerligen väl underrättad, särskildt då det
gäller kyrkliga angelägenheter, berättar, att Johan III 1577
lät förfärdiga ett nytt silfverskrin, i hvilket helgonens
ben lades, hvarefter de med all katolsk ståt fördes från
»akropolen» till domkyrkan.
Med »akropolen» menas utan allt tvifvel den då
nyss uppförda Vasaborgen i Upsala. Där hade benen
antagligen fått ligga kvar i den enkla träkista, som stått
inne i Lamberts silfverskrin och som troligen ännu
finnes kvar. Att själfva öfverflyttningen från slottet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
