Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domkyrkan skett 1577, är nog också säkert, ehuru det
nya silfverskrinet därför icke behöfver hafva varit
färdigt då. Denna öfverflyttning skedde icke utan
motstånd. Med konungen, som med anledning däraf rest
till Upsala, följde den beryktade jesuiten Klosterlasse,
som den 1 nov. med hänsyftning på den nya
translationen höll en våldsam predikan om helgonens reliker
och deras förböner, hvilken predikan väckte mycken
förbittring hos de rättrogna protestanterna och
framkallade en skriftlig gensaga från tre af professorerna och
stadens kyrkoherde.
Hvad själfva silfverskrinet beträffar, har C. A.
Ossbahr klarlagt dess historia. Det förfärdigades af en
guldsmed Hans Rosenfält, som arbetade därpå under
sex år, 1574—1579; några mindre detaljer utfördes af
Antony de Kroch och den bekanta konstnären Willam
Boy, men förgyllningen af myntmästaren Gilius Koitz.
Först 1580 eller 1581 blef skrinet uppstäldt i kyrkan,
sedan de mycket dryga omkostnaderna till större delen
gäldats af den fromma drottning Catharina Jagellonica.
Den mycket pietetsfulle Johan III nöjde sig
emellertid ej med denna hyllning åt helgonkonungens minne,
utan lät den nyss omtalade Willam Boy af marmor
och i Vasarenässans förfärdiga en vacker grafbyggnad,
i hvilken silfverskrinet nedsattes och som också finnes
afbildad hos Peringsköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
