Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryktet om detta otyglade lefnadssätt nådde slutligen
Göteborg, och i ett bref ansåg sig biskopen skyldig att
hemkalla sin vanartiga dotter. I mars 1728 lämnade
hon Norrelius’ hus, och därmed upphörde deras
olycksfylda sammanlefnad.
Då Greta Benzelia rest och Norrelius någorlunda
tillfrisknat från sin sjukdom, kunde han ej underlåta att
gifva luft åt sin vrede mot biskopinnan Benzelius, som
han, utan tvifvel med rätta, tillskref skulden till dotterns
alla dårskaper. Brefvet, som skrefs den 8 april 1728,
börjar onekligen kraftigt: »Förmodligen lärer nu fru
biskopinnan fått sin kära dotter Greta Benzelia hemma
till sig, det jag gratulerar och tackar i högsta måtto,
att hon är hädantagen, hvilket jag räknar för den största
välgärning, som jag af fru biskopinnan njutit, hälst man
andra kunnat vara förutan, men hälsa och sinnesro intet.
Huru har fru biskopinnan upptuktat detta sitt barn? Hvi
har hon icke hållit det till en sann gudsfruktan,
kristeliga dygder och ett ordentligt lefverne? Af en
oskrymtad gudsfruktan är icke hos henne ett grand. Hvad äro
då för kristliga dygder? Är det kyskhet, mildhet,
saktmodighet, fromhet, något samvete, cordat väsende eller
någon dygd? Kan man nämna en? Och hvad lefvernet
berörer — hvi har man icke hållit henne från svärja och
ljuga? På hennes tunga är alltid hin ondes namn, men
aldrig något sant ord; det öfriga kan icke vara frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
