Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hon skulle hafva haft på resan från Göteborg. Hon
hade då träffat en fru Stockenström, som hon »visat ett
bref, som jag skall hafva skrifvit till hennes fader, och
sagt, att då hon komme så när, så skulle hon klappa
på min dörr, och när jag läte upp, skulle hon knäppa
mig på näsan för samma bref.»
Vid distingstiden kom den stackars Greta Benzelia
till Upsala. Något fädernehem där hade hon ej längre,
ty i det Benzeliska huset var nu en ölkrog, och af sina
föräldrar hade hon befallning att tränga sig in hos den
man, som hon så förorättat. Detta tyckes hon emellertid
hafva gjort på ett ganska besynnerligt sätt, åtminstone
så vidt man får tro Norrelius’ som det förefaller
tillförlitliga relation. I sammandrag lyder denna:
Den 4 febr. 1729 satt jag i mitt arbetsrum mellan
11 och 12 på dagen och skref, då jag hörde, att det
bultade på salsdörren. Jag gick då att låta upp, men
frågade först, hvem det var. Intet svar. Då emellertid
bultandet fortfor, frågade jag på nytt, och hörde då en
röst, som bad mig låta upp, men ej svarade på frågan.
Målet kände jag ej igen, ty efter hvad jag sedan fick
veta, var det jungfru Bigga Nordenstedt, som talade.
Jag brydde mig då ej om att låta upp, utan återvände
till min kammare. Men därifrån hörde jag, huru någon
öppnade köksdörren, och strax därefter kom Benzelia
löpandes och ryckte häftigt i sängkammardörren. Haken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
