Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Viträvsboan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
ten. Hon såg rätt underlig ut i en
morgondräkt av röd plysch, med brokiga bårder,
som kommit att bli litet plötsligt placerade,
då dörrdraperiet syddes om till klänning.
Så var icke kung Salomo klädd, men
hennes ansikte bar spår av oräkneliga tårar.
— Natten blev mig så lång, innan jag
kunde få se era uppköp, sade hon
fryntligt, min sonhustru berättade, att ni kom
hem sent med så mycket paket, men
varför går ni ut ensam utan mig?
Nu har hon inte sovit igen, tänkte Rut
och sade: — Var så god, tag upp dem.
(Ett paket, en officer?)
Fru Strecker kastade sig nästan hungrigt
över paketen. — Nej, så smånäpet och
behändigt, utropade hon och mätte en vit
blus, som tog sig ut som en haklapp på
hennes breda barm. Kontrasten slog henne
själv, och hon sade: — Nog är det väl en
underlig värld, när jag, som har en son
i Sibirien, Gud hjälpe honom, och e n i
graven och den yngste krigsblind ska vara
så fet och ha så gott humör, och lilla
baronin — ja, låt mig säga baronin, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
