Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Viträvsboan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
er mamma var det, här får man ju inte
säga det till dem, som verkligen är det
—-när ni, lilla baxonin, med hela livets lycka
framför er ser ut som en reklam för
wiener-eländet.
Hon började småskratta för sig själv åt
en tanke. — Jag ska aldrig glömma er
uppsyn, då ni gjorde er entré i vårt
olyckshus och mottogs av dansmusik. Jag vet
inte vad ni tänkte, men nu måste ni ha
begripit, att såna är vi allihop. Man lebt
ja nur so kurze Zeit und ist so länge tot.
Det piggar opp gossen lite. Minsann det
är inte roligt för en konsthistoriker, som
är blind och gift med en portvakt. Nej,, ser
man på, nu hade boan kommit fram,
jo, jag tackar, vad har ni fått betala för
den?
— Jag tänker lämna igen den, sade Rut
utan att se upp. Det är synd att ge ut så
mycket på lyx.
— Alldeles riktigt, och nu utvecklade
fru Strecker en lång plan, hur Rut skulle
lämna igen den och genom hennes
förbindelse med en buntmakare, vars son var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
