Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den blinde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
D.et tycktes henne plötsligt vara det
simplaste man kunde säga om henne.
— Det är nästan för mycket för en
människa, sade den blinde: att få förtala, gnida
och göra gott. Och vad har jag, ingenting?
Har ni tänkt er ett land, där större
orättvisor härskar?
— Nej, sade Rut och tänkte på sin pappa
och frimurarbarnen.
— Har ni glömt vad vi talade om före
kaffet?
— Visst inte. Om de två
världsprinciperna, och att vi företrädde vars en.
Något krafsade på dörren. Rut gick och
öppnade och kom tillbaka med portvaktens
son. Ehuru så gammal som världskriget,
kunde han inte gå utan stöd. Hon bar
honom till fadern och satte honom i knät.
— Se på Peterchen, sade hans far. Ni
vet, man har lärt oss att vi ska flytta över
vårt evighetshopp på släktet. Men tycker
ni den lille stackarn kan bära mitt
evighetshopp? Han kan ju inte ens stå på
benen. Och blir han ens en gnista bättre
och lyckligare än jag? Nej, mitt lilla hjärta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
