Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den blinde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
säkert blir du det inte, och han klappade
medlidsamt det tunga huvudet, som trött
lutade sig mot hans bröst. Nej, fortfor han
och lyfte sitt blinda ansikte, i trots mot
världen och döden, stick i stäv mot dess
kurva skall jag själv, Karl Strecker, leva
och bli fullkomlig. Jag säger er att jag
kommer att se, jag, inte Peterchen eller
Peterchens barn och barnbarn. Peterchen
satt tyst i knät och undrade, hur de kunde
tala, som om han ingenting förstode. Rut
visste ingenting annat än trycka den
blindes hand. Det kunde betyda deltagande
och hopp eller hoppfullt instämmande.
Det var alltså detta som låg bakom
gipsmasken: törst och tro, törst efter evigt liv.
I detsamma kom fru Strecker in, som
hon alltid gjorde.
— Bilen är här, och ni ska genast sätta
på er och komma ner.
— Varför det, frågade Rut ovilligt.
— Man frågar inte varför i dessa tider,
sade fru Strecker och log, då en chaufför
befaller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
