Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hungertornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
själv. Och de äter bara så mycket mer
till kvällsmat. <
— Men, Gisela då, så mycket pengar,
som du alltid får in på måndagarna.
— Mycket! I jämförelse med vad de rika
kunde ge, om de ville. Ilar jag kunnat få
bort det minsta grand av den råa lyxen
och vällevnaden, hur jag än skrivit? Det
är precis lika vidrigt som förut. Och
judarna, mitt folk, skulle de inte ha större
att göra än sitta och vräka sig på
restaurangerna. Men, förstår du, kraftigare får
jag inte skriva för chefen. Ibland har jag
undrat.
— Vad? frågade Rut, då Gisela inte
fortsatte.
— Jag har undrat, om det skulle göra
något intryck, ifall man dog.
— På vem? På dina vänner?
— Nej, om man skrev en sista veartikel
och slutade med att nu skjuter jag mig,
så att ni ser det är allvar.
— Det tror jag inte, sade Rut förskräckt.
— Nej, kanske inte. Jag minns en
arbetsgivare, som sköt sig för att övertyga arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
