Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ligt rördes därav. Han kunde be henne att
resa hem, glömma, bli svensk igen. Men
hon svarade alltid detsamma: Jag känner
en frid och en hjärtats ro här, när jag
delar lott med dig och de dina. Ingenting var
honom mera främmande än detta hennes
krav på lika arvedel i ly.cka och lidande för
alla, denna bestämda vägran att ha det
bra. Han var inte avundsjuk på de
lyckliga, visste att skillnaden inte var sä stor,
och ingenting skulle han ha tagit mera
lugnt och gärna än en egen
undantagsställning, sådan han fordom hade. Men han
tog tacksamt emot att hon var skapt
sådan hon var: en kommunist utan att någon
lärt henne.
Han såg upp i känsla av att någon
betraktade honom. Framför honom stodo två
kvinnliga patienter från dermatologiska
kliniken, den ena brandgul i ansiktet, den
andra kolsvart. De stodo alldeles stilla tätt
inpå och beundrade honom. Denna
beundran var så tydligt uttryckt, att han kom
alldeles av sig. Han lämnade skyndsamt
bänken och gick tillbaka till andra gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
