Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Han kände plötsligt en stickande ånger
att ha utlämnat Rut till detta prov.
Endast en kvart hade gått, men Gisela hade
sagt: en halvtimme. Besynnerligt att kunna
säga: om en halvtimme är jag inte mer.
Det var något man aldrig sade i fält, då
sade man: om en halvtimme har jag gjort
slut på min fiende. Om det bara vore över,
då vore allt bra. Men kanske var defc ännu
inte fullbordat. Kanske hade de haft
något att tala om, föreskrifter, en hälsning
till en man, som var långt borta. Kanske
sjönk hon först nu i detta ögonblick ner
i vattnet som en sårad fågel, spännande
sin yttersta vilja för att ha kraft att dö.
Om han nu ginge in, störde han kanske
det stora högtidliga Ögonblicket. Han
kastade en skygg blick mot Giselas fönster och
erfor ett stick i hjärtat av att se att det
var stängt. Den matta rutan var
ogenomtränglig för hans blick. Endast genom den
övre klara rutan såg han det svarta
krucifixet på den vita väggen över dörrenj
Oemotståndligt drogs han dock närmare,
gick in i baracken. Där var ovanligt stilla,
systrarna åto middag. Han låtsade som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
