Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
öppnades. Det var Jones, som kom med
en mängd röda rosor.
— Hon är dödl sade han genast. Det
visste inte syster därute.
— Hon dog nu.
— Nu, och vem var inne? Ingen läkare,
ingen som förstod sig på att hjälpa?
— Jo, sade Rut, jag.
Han gick bort till den döda och gav till
ett rop: — Vad är detta, varför ligger
hon så med ansiktet i vatten?
Tumheim gjorde en ofrivillig åtbörd som
för att varna Rut, men hon märkte det
inte. Hon var så helt i det upplevdas våld.
— Hon kysste mig, berättade Rut. Hon
sa ingenting mer sen, hon bara dök ner.
Jag såg inte upp, jag rörde mig inte. Jag
vet alls inte hur länge det vax, innan
hennes högra hand släppte taget om kanten
och föll ner. Då förstod jag att... Det
var en sådan befrielse. Om det hade dröjt
längre... Hon tystnade och höll handen
mot hakan för att hejda en plötsligt
påkommen darrning. Nej, tänkte hon: stilla.
Knektatös. Knektatös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
