Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
— Det var det enda möjliga, sade han
lugnande. Nu har hon det bra. Han
påminde sig plötsligt ha hört ett par
besökande säga detsamma om honom’, när han
hade legat på fältsjukhus, och de hade
tagit honom för död.
Han gick bort till Gisela. Hon låg på
sidan med ansiktet böjt neråt, det svarta
håret föll över kinden. Nyss hade hon
icke varit stilla en sekund utan vridit sig
oupphörligt. Nu hade all spänning givit
vika, hon gav en illusion av oändlig,
behaglig vila. Det varma vattnet rann
alltjämt till. Han gick bort och vred till
kranen.
— Det är sällsynt, sade han, en så stark
vilja, tyvärr.
— Jag måste böja mig för den, sade
Rut. Jag har förbarmat mig över så många,
sade Gisela, förbarma du dig nu över mig.
— Man vet* ju aldrig om hennes liv kunde
räddats.
— Nej, det var just det hon sade.
De ryckte båda häftigt till vid att dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
