Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den politiska och sociala församlingsrätten i Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rr 2 RE TE FIRE HETTER ITIL AAGE TTT a
FÖRSAMLINGSRÄTTEN I SVERGE, 19
sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva. =FEj må konungen utan
riksdagens samtycke, och icke riksdagen utan konungens, någon ny lag
göra eller gammal afskaffa. Etc.» i
39 $ regeringsformen åter stadgar:
»Uti riksdagens kamrar må frågor väckas om förändring, förklaring
och upphäfvande af lagar och författningar, som rikets allmänna hus-
hållning röra; om sådana nya lagars stiftande samt om grunderna för
allmänna inrättningar af alla slag. Riksdagen äge dock icke makt att
i dessa mål annat eller mera besluta, än föreställningar och önskningar,
att hos konungen anmälas, och hvarå konungen, sedan statsrådet där-
öfver blifvit hört, göre det afseende han för riket nyttigt finner.»
Vi se således att vissa lagfrågors afgörande hör under
riksdag och konung (= regering) gemensamt under det
att andra äro förbehållna regeringen ensam.
Det har ända sedan denna bestämmelses första till-
komst funnits vara en utomordentlig svårighet att upp
draga fasta gränser för regeringens s. k. administrativa
lagstiftningsmakt. Begreppet lagar och författningar, som
rikets allmänna hushållning röra, är för sväfvande. Det
är emellertid icke så sväfvande, att man icke kan påvisa
upprepade tillfällen, då regeringen uppenbarligen har öfver-
skridit gränsen och grundlagsstridigt flyttat det admini-
strativa enväldet öfver på det område, som är förbehållet
regeringens och riksdagens gemensamma lagstiftningsmakt.
Denna maktförskjutning kan nu ske på tvänne sätt.
Den kan ske genom att underlägga regeringen en helt och
hållet ny lagstiftning — och ingen tid har varit så rik
som vår på uppkommande nya ämnen för lagstiftaren att
behandla. Detta fall är det vanligaste. Det är härvid
som det sväfvande i gränslinien statsmakterna emellan
på ett ofta i ögonen fallande sätt gör sig gällande.
Men enväldets inträngande på det gemensamma om-
rådet kan också ega rum genom ändring i redan be-
stående lag. Detta icke genom ett uttryckligt upphäf-
vande — det vore ett öppet statskuppartat förfarande —
utan genom utfärdande af en förordning, som under sken
att vara en stadga för "den allmänna hushållningen" gif-
ver bestämmelser — inmängda ibland åtskilliga andra af
oklanderlig natur — som faktiskt omintetgöra redan be-
stående, af regering och riksdag gemensamt stiftad lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
