Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det heliocentriska världssystemets tillkomst. Nikolaus Koppernikus, “Över världskropparnas kretsrörelser“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
rörelser. Det är nämligen ett faktum, att Saturnus,
Jupiter och Mars äro närmast jorden, när de gå upp
på aftonen, d. v. s. då de stå i opposition mot solen,
eller när jorden står mellan dem och solen, och att de
äro avlägsnast, när de gå ned på aftonen, och vi alltså
ha solen mellan dem och jorden. Detta bevisar
tillräckligt tydligt, att deras banors medelpunkt
sammanfaller med solen och att den är densamma som Venus’
och Merkurius’ banors medelpunkt. Då de således alla
ha samma medelpunkt, är det nödvändigt, att den rymd,
som återstår mellan Mars’ och Venus’ banor upptages
av jorden och den henne åtföljande månen och allt,
som under månen är. Ty månen, som ovedersägligt
står jorden närmast, kunna vi ej på något sätt skilja
från henne, och det så mycket mindre, då vi erhålla
tillräckligt utrymme för henne i denna rymd. Vi dra
oss därför ej för att påstå, att allt det, som månbanan
med jorden till medelpunkt omsluter under sin årliga
rörelse mellan planeterna genomlöper denna stora cirkel
kring solen och rör sig kring världens medelpunkt, i
vilken solen vilar orörlig. På så sätt finner det, som
ter sig som en solens rörelse, sin förklaring genom jordens
rörelse. Världens omkrets är emellertid så stor, att
detta avstånd mellan jorden och solen försvinner i
jämförelse med avståndet till fixstjärnesfären, medan det
har en märkbar storlek i jämförelse med de övriga
planetbanorna. Jag anser, att allt detta är lättare att
fatta, än om man låter tanken splittras av en nästan
tallös mängd cirklar, vilket de äro tvungna att göra, som
hålla fast vid, att jorden befinner sig i världens mitt.
Om också allt detta synes nästan obegripligt och är
stridande mot mångas mening, skall jag dock, om Gud
så vill, göra det klarare än solen, åtminstone för dem,
som ej äro okunniga i matematik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
