Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det heliocentriska världssystemets tillkomst. Nikolaus Koppernikus, “Över världskropparnas kretsrörelser“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
vationer funnit, att, om de övriga planeternas rörelser
hänföras till ett jordens kretslopp, och detta lägges till
grund för varje stjärnas kretsgång, icke blott planeternas
rörelseyttringar därigenom få sin förklaring, utan att
även stjärnornas lagar och storlekar och alla deras banor
och himlen själv komma i sådant samband med varandra,
att intet kan förändras i någon del av världsalltet utan
att det uppstår oreda i dess övriga delar och det självt
råkar i oordning. Jag tvivlar ej på, att snillrika och
lärda matematici skola instämma med mig, om de vilja
grundligt studera och överväga, det jag anfört i denna
bok som bevis på detta förhållande. På det att emellertid
både lärda och olärda skola se, att jag ej fruktar någons
dom, vill jag hellre ägna dessa mina nattliga arbeten
åt Din Helighet än åt någon som helst annan, emedan
Du även i den avlägsna vrå av jorden, där jag har
min verksamhet, anses vara den mest upphöjda så väl
i anseende till rangens värdighet som i fråga om kärlek
till alla vetenskaper och till matematiken, så att Du
med lätthet kan genom din dom förhindra baktalarnes
bett, även om ordspråket säger, att det ej finnes något
medel mot baktalets bett.
B. Om planetbanornas ordningsföljd.
1
Det synes mig vara synnerligen beaktansvärt, att redan
några latinare trodde, att Venus och Merkurius rörde
sig kring solen som deras medelpunkt, och att de därför
ej kunde avlägsna sig längre från henne, än deras banor
tilläte, då de ej såsom de andra omkretsade jorden.
Merkurius’ bana skulle vara omsluten av Venus’, vilken
skulle vara mer än dubbelt så stor.
Utgår man härifrån och hänför Saturnus, Jupiter och
Mars till samma medelpunkt, under det man har deras
banors stora utsträckning i ögonsikte, då ju dessa
förutom Merkurius och Venus även omsluta jordbanan,
kan man ej undgå den rätta förklaringen på deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
