- Project Runeberg -  Från de stora forskarnes arbetsfält /
54

(1914) [MARC] Author: Friedrich Dannemann Translator: Max Grenander With: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Galilei såsom dynamikens grundläggare. Om kroppars fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54
oss nedåt med samma hastighet som den? Inser Ni ej,
att det vore detsamma, som om vi skulle vilja träffa
någon med lansen, som flyr undan för oss med lansens
hastighet? Drag alltså den slutsatsen, att en liten sten
ej trycker mot en större och ökar dennas vikt vid fritt
fall, såsom fallet är, när de befinna sig i vila.
Simplicio. Men om den större stenen skulle befinna
sig ovanpå den mindre?
Salviati. Då skulle den öka dennas vikt, om den
hade större hastighet. Men vi ha nyss funnit, att den
mindre tyngden borde minska den störres hastighet, om
den fölle långsammare, och att således hela den
sammansatta massan skulle röra sig mindre hastigt än en sin
del, vilket motsäger Edert antagande. Låtom oss
alltså fastslå, att stora och små kroppar med samma
specifika vikt falla med lika hastighet.
Simplicio. Eder bevisföring är verkligen förträfflig,
men ändå är det mig svårt att tro, att en blyflittra
skulle falla lika hastigt som en kanonkula.
Salviati. Ni skall ej, såsom andra bruka, föra oss
bort från ämnet, herr Simplicio, och klamra Er fast vid
ett yttrande, som kanske avviker en hårsmån från
sanningen. Aristoteles säger: en 100 pund tung järnstång
faller till marken från 100 alnars höjd på en tid, under
vilken en enpundig stång, som fritt nedfaller, endast
hinner tillryggalägga 1 aln, jag påstår, att båda nå
marken samtidigt vid 100 alnars fall.
100 alnars fall. Ni finner, att den
större härvid kommer två fingerbredder före, så att när
den nått marken, ännu tvenne fingerbredder återstå att
tillryggalägga för den mindre. Med dessa två fingrar
vill Ni nu söka smuggla undan Aristoteles’ fel på 99
alnar i det Ni endast talar om min lilla avvikelse, men
förtiger Aristoteles’ stora fel.
Simplicio. Det, som man ej kan iakttaga vid mindre
fallhöjder skulle kanske inträffa vid en fallhöjd av flera tusen alnar.
Salviati. Om Aristoteles skulle hava menat något
sådant, skulle Ni kunna tillvita honom ett nytt misstag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 16 18:48:37 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forskarnes/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free