Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Astronomiens vidare utveckling genom Keppler. Kepplers utförliga redogörelse över den i september och oktober 1607 observerade kometen och dess betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
religiösa och politiska oroligheter. Det oaktat har han
utträttat mycket inom astronomiens, matematikens och
optikens områden, och undanröjt de ofullkomligheter, som
ännu vidlådde det Koppernikanska systemet genom
upptäckten av de efter honom uppkallade lagarna. Den
första och andra lagen om planeternas rörelser
offentliggjorde Keppler år 1609 i sin » Astronomia nova de motibus
stellae Martis», den tredje år 1619 i »Harmonices mundi».
Dessa hans båda huvudverk äro ej lämpliga att återge
i form av utdrag. Kepplers nedan följande korta
berättelse har avseende på 1607 års komet, sedermera
kallad Halleys komet. Detta är den första komet, vars
återkomst man beräknat i förväg; dess omloppstid är
76 år; sista gången, den visade sig, var år 1835.
Min enfaldiga mening om kometerna är denna.
Liksom det är naturligt, att en planta, även utan frö¹),
spirar upp ur varje stycke jord och att fiskar växa upp
och simma kring i varje vatten och särskilt i det vida
havet, så att ej heller den stora Oceanen blir obefolkad,
utan genomströvas efter Guds, Skaparens välbehag av
de stora valfiskarna och havsvidundren, på samma sätt
förhåller det sig även med den överallt i världsrymden
befintliga luften. Denna äger nämligen förmåga att ur
sig själv framföda kometerna, på det den överallt skall
genomkorsas av kometer, hur vidsträckt den än är, och
alltså ej vara alldeles tom och öde.
Om den kanske på något ställe skulle bli särskilt
tjock, så att solen och stjärnorna ej kunde genomtränga
den med sina strålar och lysa på jorden, (exempel
härpå ha vi ju i berättelser, huru solen flera dagar i
följd, ja, nästan hela år lyst med blodröda strålar) då
inträffar det och följer av den i rymden befintliga
luftens livliga natur, att en sådan tjock materie
sammandrages och i enlighet med sin natur blir upplyst och i
likhet med de andra stjärnorna begåvad med rörelse.
¹) På Kepplers tid var tron på en dylik uralstring ännu mycket spridd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
