Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Astronomiens vidare utveckling genom Keppler. Kepplers utförliga redogörelse över den i september och oktober 1607 observerade kometen och dess betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Ty att kometerna tränga långt bortom månen och djupt
in i världsrymden, det har fullt ådagalagts av den högt
berömde Tycho Brahe¹).
De filosofer, som hålla fast vid de gamla meningarna,
må ej bli onda på mig för att jag framlägger en ny
åsikt, eller snarare återupplivar Anaxagoras’ och
Demokritos’ urgamla lära och tillskriver rymden en egenskap,
som man hittills ej velat godtaga, nämligen den, att
det även därstädes likaväl som här på jorden och i
denna fuktiga luft²), kan uppstå något nytt.
som
Man får ej förtänka dem, som ej äro yrkeslärda, att
de ej förmå genomläsa och förstå allt det nya, som man
dagligen möter. Men kalenderskrivarna liksom även en
del universitetslärare borde ej utge det för att vara en
avgjord sak, att all kometmaterie liksom en dimma³).
sipprar ut ur marken.
Dock håller jag före, att kometernas rörelse är
rätlinig såsom en rakets och ej cirkelformig såsom
planeternas, trots det att även kometerna tillhöra himmelen.
Jag antar, att rymden är lika uppfylld av dylika kometer
som havet av fiskar. Att man emellertid sällan blir
varse sådana kometer, beror på rymdens omätliga vid
sträckthet. Därav kommer det, att vi blott kunna se
dem, som skjuta förbi i jordens närhet i den i
världsrymden befintliga luften.
¹) Dansk astronom 1546-1601 och Kepplers företrädare vid
Rudolf II:s hov. Hans observationer utmärkte sig för en dittills ouppnådd
grad av noggrannhet och utgjorde grundvalen för Kepplers upptäckter.
2) Aristoteles, som ännu under Kepplers tid för många gällde som
auktoritet, tillskrev i motsats mot de nämnda filosoferna fixstjärnorna
en oföränderlig tillvaro och lät blivandets och förgängelsens värld börja
först under månen. Planeterna intogo, enligt A. en mellanställning
mellan dessa båda regioner särskilt på grund av deras olikformiga
rörelser. Denna lära vederlades i synnerhet genom uppblossandet av
nya stjärnor åren 1572, 1600 och 1603 och dessas därpå följande
gradvisa försvinnande.
3)
Jämför härmed Chladnis framställning längre fram i boken
rörande de gamla åsikterna angående meteorernas tillkomstsätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
