- Project Runeberg -  Från de stora forskarnes arbetsfält /
72

(1914) [MARC] Author: Friedrich Dannemann Translator: Max Grenander With: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Gilbert utforskar magneternas natur. 1600. Över magnetens poler, sönderdelning och dragningskraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72
när den fasthålles av densamma. Sedan flyttar man
tråden till ett annat ställe, och vidare till ett tredje och
fjärde samt utmärker för varje gång trådens
längdriktning med ett streck. Dessa streck på terellan motsvara
då meridianerna, och det kommer att visa sig, att de
löpa samman i magnetstenens poler. Sedan kan man
draga en storcirkel på lika avstånd från båda polerna,
som då motsvarar ekvatorn.
Ett annat sätt att leta reda på polerna består i att man
använder en magnetnål, som är försedd med en
fördjupning och fritt rörligt upphängd på spetsen av en nål.
Fig. 13. Att finna en klotformig
magnets poler.
(Ur Gilbert, “De magnete“.)
Denna kompass ställes
så i punkten C på stenen
AB, att kompassnålen
befinner sig i jämnvikt. Därpå
utmärker man den
stillastående nålens riktning
med krita, flyttar så
instrumentet till en annan plats
och utmärker dess nya
riktning. Sedan detta
upprepats tillräckligt många
gånger, finner man på
grund av linjernas
konvergens den ena polen i
punkten A och den andra.
i punkten B. Själva polen anges även av den till stenen
närmade magnetnålen, därigenom att den därstädes
hastigt ställer sig vinkelrätt mot stenens yta och följ
aktligen pekar mot dennas medelpunkt. ¹)
Liksom jordens ena pol är riktad mot polstjärnan och
alltid blickar mot en bestämd punkt av himmeln, under
det den andra skådar mot en motsatt himmelstrakt,
äger även magneten förmåga att inställa sig efter nord-
och sydpolen, såsom fig. 14 visar.
*1) Gilbert, “De magnete“, Bok I, Kap. III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 16 18:48:37 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forskarnes/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free