- Project Runeberg -  Från de stora forskarnes arbetsfält /
73

(1914) [MARC] Author: Friedrich Dannemann Translator: Max Grenander With: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Gilbert utforskar magneternas natur. 1600. Över magnetens poler, sönderdelning och dragningskraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73
Sedan man tagit
reda på dess poler,
lägger man en
magnetsten A på en rund
trätallrik BC och
placerar så denna i ett
större med vatten
fyllt kärl, så att
magneten flyter
lättrörlig i kärlets mitt.

Stenen kommer då
To
السمعة
(Ur Gilbert, “De magnete“.)
genast i rörelse, tillika Fig. 14. En simmande magnets inriktning.
med tallriken, på
vilken den vilar, och stannar först, när dess sydpol
pekar mot norr och dess nordpol mot söder. ¹)
Det är en känd sak, att magneten drar till sig järn;
på samma sätt drar emellertid den ena magnetstenen
den andra till sig. Lägg en magnetsten, vilkens poler
äro märkta, i ett passande kärl, så att den flyter däri.
Polerna böra ligga i samma horisontalplan. Tag så en
annan sten, vars poler likaledes äro kända i handen, så
att dennas sydpol är vänd mot den flytandes nordpol.
Närma den så från sidan till denna. Den flytande
stenen börjar då genast närma sig den andra, till dess
den häftar vid den, såvida man ej hindrar den från
beröring genom att hålla handen i vägen. Om man
sedan närmar nordpolen på den sten, man håller i handen,
till den flytande stenens sydpol, blir resultatet åter en
attraktion. Motsatta poler draga alltså varandra. Om
man däremot på samma sätt skulle närma en sydpol
till en sydpol eller en nordpol till en nordpol, skulle
stenarna avlägsna sig från varandra.
Man väljer en avlång magnetsten, AD, vars nordpol
är A och sydpol D, och delar den mitt itu. Så låter
man delen AB flyta i ett kärl med vatten. Man skall
då finna, att nordpolen A liksom förut pekar mot söder,
¹) Gilbert, “De magnete“, Bok I, Kap. IV.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 16 18:48:37 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forskarnes/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free