Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Gilbert utforskar magneternas natur. 1600. Över magnetens poler, sönderdelning och dragningskraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Fig. 15. En magnets delning.
(Ur Gilbert, “De magnete“.)
D
och D likaså mot norr.
B och C, som förut
hängde samman med
varandra, ha däremot
nu blivit nord- och
sydpol. Sydpolen B
attraherar nordpolen C. Om
intet hinder finnes, och
tyngden är upphävd,
såsom fallet är på
vattenytan, närma sig dessa
varandra. Närmar man
poler till och förena sig med
däremot polen A till den andra stenens pol C, undfly
dessa varandra. ¹)
De magnetiska rörelsernas orsak är en helt annan än
den kraft, som finnes hos bärnstenen. De gamla och
även en del av de nyare skriftställarne ange, att
bärnstenen drar till sig agnar. Detsamma är även fallet
med gagaten, som uppgräves ur jorden i England,
Tyskland och många andra länder. Men det är ej
endast dessa båda ämnen, som draga till sig smärre
kroppar, utan diamanten, safiren, rubinen, opalen,
ametisten, beryllen och bergkristallen åstadkomma samma
effekt. Glas tyckes även äga samma dragningskraft.
Svavel och harts ha även attraktionsförmåga.
Alla dessa ämnen dra ej endast agnar till sig, utan
även samtliga metaller, trä, löv, stenar, jord, till och
med vatten och olja, kort sagt, allt, som kan iakttagas
av våra sinnen. För att genom försök fastställa, huru
denna attraktion försiggår, och vilka de ämnen äro, som
på dylikt sätt attrahera alla kroppar, gör man sig en
3-4 tum lång visare av någon metall och upphänger
den på spetsen av en nål liksom vid en kompass, så
att den lätt kan röra sig. Närmar man så ett stycke
bärnsten eller bergkristall, som man gnidit en smula, till
visaren, kommer denna genast i rörelse.
¹) Gilbert, “De magnete“, Bok I, Kap. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
