Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Newton utforskar solljusets natur. 1670. Utdrag ur Newtons “Optik“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
A. Solljuset består av strålar av olika brytbarhet.
Framför ett i en fönsterlucka befintligt hål av / tums
diameter placerade jag i ett mycket mörkt rum ett
glasprisma. Detta sistnämnda skulle bryta den genom hålet
inträngande strålen, sända den uppåt mot den motstående
väggen samt där alstra en färgad bild av solen. Prismats
axel, det vill säga den från den ena kanten till den
andra genom prismats mitt parallellt med dess brytande
kant löpande linjen, var vid detta och de följande försöken
vinkelrät mot den infallande ljusstrålen. Jag vred prismat
långsamt kring denna axel och såg därunder den färgade
solbilden röra sig, först nedåt och sedan åter uppåt. Jag
fastgjorde prismat i det ögonblick, då bilden, mellan den
uppåt och den nedåtriktade rörelsen syntes stå stilla. ¹)
IE
M
P
T
Fig. 18. Uppkomsten av spektrum.
(Ur Newtons »Optik», I, Plansch III, fig. 13.)
Nu lät jag det brutna ljusknippet falla vinkelrätt mot
ett ark vitt papper,
som var fäst vid rummets
motstående vägg, och iakttog den där uppkomna solbildens
gestalt och storlek. Den var utdragen och begränsades
av två parallella räta linjer; dess ändar voro
halvcirkelformiga. På sidorna var den ganska skarpt begränsad;
ändarna voro suddiga och otydliga, i det att ljuset där
småningom avtog, ända tills det fullständigt försvann.
¹) Prismat var alltså inställt på den minsta avvikningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
