Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Newton utforskar solljusets natur. 1670. Utdrag ur Newtons “Optik“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Därpå placeras i X ett prisma DEG deg parallellt med
det första, för att bryta det vita ljuset uppåt till Y.
Prismornas brytande vinklar och deras avstånd från linsen
äro lika, så att de strålar, som konvergera mot X, och
som där skulle skära varandra och åter bli divergerande,
om de ej brötos i det andra prismat, efter denna
brytning bli parallella. I detta fall förena de sig åter
till en vit ljusstråle, och med denna sammansatta stråle XY
kan man anställa alla de försök, som utförts med det
direkta solljuset. Genom att framför linsen M N uppfånga
en spektralfärg pqrst, vilken som helst, kan man visa,
att de färger, som alstras genom försök med strålen X Y,
ej äro några andra än de, som representeras av strålarna
pqrst, av vilka X Y är sammansatt. Därav framgår, att
färgerna ej bildas genom någon av brytning eller
åter-Fig. 20. Spektralfärgernas förening till vitt ljus.
(Ur Newtons “Optik“, Plansch IV, fig. 16.)
kastning förorsakad förändring hos ljuset, utan att de
uppstå genom särskiljande och förening av strålar, av
vilka var och en ursprungligen äger förmåga att
åstadkomma en viss färg.
Jag bröt den sammansatta strålen X Y medels ett annat
prisma HIKkh och erhöll därigenom de bekanta
spektralfärgerna PQRST på det bakom prismat placerade papperet
L V. Om jag nu uppfångade någon av färgerna p q r s t
vid linsen M N, försvann för varje gång samma färg från
papperet L V.
Om man t. ex. uppfångar de gröna strå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
