Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Newton utvecklar “naturvetenskapens principer“. 1686 Sammanställning av några bland de viktigaste satserna i Newtons “Naturvetenskapens principer“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
mot den attraherade materiens mängd.
Vissa kroppar
attraheras starkare, andra svagare och många alls icke.
En och samma kropps magnetiska kraft kan ökas och
minskas o. s. v.
9. Den mot en planet verkande tyngdkraften är
sammansatt av krafterna, som verka mot varje dess del, ty
det helas kraft måste härröra från de från varje dess
del utgående krafterna. Om någon skulle vilja
framkasta den invändningen häremot, att enligt denna lag
alla kroppar på jorden skulle gravitera mot varandra,
och att denna deras ömsesidiga tyngd ej är märkbar,
svarar jag: Den ömsesidiga attraktionen eller tyngden
kropparna emellan förhåller sig till deras tyngd mot
jorden, såsom kropparnas massor till jordens massa.
Deras ömsesidiga attraktion är därför ej på långt när
nog stark för att kunna iakttagas.
10. Solens och alla planeternas gemensamma
tyngdpunkt befinner sig i vila. Denna punkt måste anses såsom
vårt världssystems medelpunkt. Alla detta systems
medlemmar attrahera nämligen varandra ömsesidigt och
befinna sig på grund av sin tyngdkraft ständigt i rörelse
i enlighet med rörelselagarna. Deras rörliga
medelpunkter kunna därför ej anses såsom systemets orörliga
medelpunkt. Även solen är ständigt i rörelse. Hon
avlägsnar sig emellertid endast helt obetydligt från
systemets gemensamma tyngdpunkt. Man finner nämligen
följande: Om samtliga planeter skulle, från solen sett,
befinna sig på samma sida, skulle hela solsystemets
gemensamma tyngdpunkt knappt avlägsna sig en
soldiameter från solens medelpunkt. I alla andra fall blir
avståndet mellan solens centrum och systemets
tyngdpunkt ännu mindre. Då denna senare alltid befinner sig
i vila, måste solen röra sig. Allt efter de olika lägen,
planeterna intaga, avlägsnar sig hennes medelpunkt, fastän
aldrig långt, från denna tyngdpunkt.
II. Havets ebb och flod åstadkommes genom solens
och månens inverkan. Dessa stjärnor utöva den största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
