Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Huygens förklarar ljuset vara en vågrörelse i etern. 1678. Huygens, “Avhandling över ljuset“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
finna någon annan orsak till ljusets fortplantning, som
bättre överensstämmer med dess likformiga utbredning,
än elasticiteten. Varje annat slags rörelse skulle
nämligen i mån av dess fördelning på en större mängd
materie, allt efter som avståndet från ljuskällan växte,
bliva långsammare, och följaktligen ej kunna bibehålla
en så stor hastighet på ett så stort avstånd. Om man
däremot tillskriver etermaterien elasticitet, äga dess
smådelar den egenskapen, att de ila tillbaka med samma
hastighet, vare sig de tilldelas starka eller svaga stötar;
och på så sätt blir det förklarligt, att ljusets hastighet
ständigt är densamma.
Jag har alltså visat, på vad sätt man kan föreställa
sig ljusets utbredning genom klotformiga vågor, och
huru det är möjligt, att denna försiggår med så stor
hastighet, som de astronomiska iakttagelserna ådagalägga.
Ehuru man antar, att eterpartiklarna befinna sig i ständig
rörelse (härför ges det nämligen många orsaker), kan
detta ej hindra vågornas fortplantning. Den förorsakas
nämligen ej av någon fortskridande rörelse hos dessa
partiklar, utan blott av en lindrig dallring, som den ena
partikeln måste meddela den andra, i trots av deras
rörelse hit och dit, som förändrar deras ömsesidiga lägen.
Det är emellertid nödvändigt att mera ingående
betrakta dessa vågors ursprung och deras
fortplantningssätt. Ur det ovan anförda
framgår nämligen att börja med, att
varje punkt av ett lysande föremål, solen,
ett ljus eller ett glödande kol, alstrar
sina egna vågor, i vilkas medelpunkt
den befinner sig. A, B och C (fig. 22)
äro olika punkter av en ljuslåga. De
kring dessa punkter uppdragna
koncentriska cirklarna föreställa då de vågor,
som utgå från dem.
Fig. 22.
(Ur Huygens,
“Av-Det behöver för övrigt alls ej synas
obegripligt, att en sådan oerhörd mängd handling om ljuset“.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
