- Project Runeberg -  Från de stora forskarnes arbetsfält /
118

(1914) [MARC] Author: Friedrich Dannemann Translator: Max Grenander With: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Huygens förklarar ljuset vara en vågrörelse i etern. 1678. Huygens, “Avhandling över ljuset“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118
att göra med en utomordentligt hastig fortplantning av
rörelse, som dessutom är desto hastigare, ju hårdare det
ämne är, av vilket kulorna bestå.
Detta rörelsens framåtskridande sker emellertid ej
ögonblickligt, utan successivt; i följd härav måste det åtgå
tid därtill. Ty om rörelseimpulsen ej successivt ginge
genom alla kulorna, skulle den verka samtidigt på
dem alla, och alla kulorna följaktligen röra sig framåt;
detta är emellertid ej fallet, utan blott den yttersta kulan
lämnar raden och antar samma hastighet, som den
stöten utövande kulan ägt. Genom andra försök kan
man visa, att alla de ämnen som vi räkna bland de
mycket hårda, såsom härdat stål, glas och agat, äro
elastiska och giva efter, ej blott om man utsträcker
dem till stavar, utan även om de äro sfäriska eller ha
annan form. I den punkt, där de träffas av en stöt,
bli de nämligen något intryckta för att genast åter
antaga sin ursprungliga gestalt. Om jag slår med en
kula av glas eller agat mot en mycket tjock platta av
samma ämne, som har en plan yta, vilken gjorts matt,
genom att man andats mot den eller på annat sätt,
klarbliva större eller mindre runda fläckar på densamma,
alltefter som slaget varit mer eller mindre kraftigt. Ur
detta framgår, att dessa ämnen giva efter, när de stöta
mot varandra, och genast därefter återtaga sin förra form,
vartill det naturligtvis åtgår tid.
För att nu tillämpa detta slags rörelse på ljuset antar
jag, att eterpartiklarna bestå av ett ämne, som är så
fullkomligt hårt och elastiskt som helst. För ifrågavarande
ändamål behöva vi varken undersöka orsakerna till en
sådan hårdhet eller till elasticiteten, då detta skulle föra
oss allt för långt bort från vårt ämne.
Om vi även ej känna elasticitetens verkliga orsak,
se vi dock alltjämt, att det finnes många kroppar, som
äga dessa egenskaper. Därför ligger det inget
märkvärdigt i, att man tänker sig dem vara för handen även
hos osynliga materiella partiklar. Man skall ej kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 16 18:48:37 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forskarnes/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free