Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Swammerdam dissekerar insekterna. J. Swammerdam, “Avhandling om bien“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
honan sina ägg i de nybyggda cellerna. Den lägger
ett ägg i varje, och det så hastigt, att den ej ger akt
på, om cellen redan sedan någon tid är färdig eller
blott påbörjad. Blott den trekantiga sluttande
cellbottnen finnes, lägger honan utan dröjsmål sitt ägg därpå,
varefter de härtill förpliktade bin, som följa honan
överallt och allestädes, genast fullborda cellbyggnaden. Detta
beror på en omsorgsfullhet, en kärlek och ett nit, som
den högste skaparen inplantat hos dem till deras
avkommas bästa. Och de förlora ej ens denna instinkt,
om man fråntager dem honan.
På ett annat ställe skall jag visa, att biens samliv
uteslutande går ut på fortplantningen och avkommans
uppfostran, och att man förövrigt varken kan finna något
spår av något slags regering hos dem eller av sociala
institutioner, ordning och dygder. Alla de handlingar,
man ser dem utföra, äro i och för sig lika oundvikliga
som växlingen av sommar och vinter. Det är ej blott
bien, som dra omsorg om sina ungar, utan det är även
fallet med bålgetingar, getingar, humlor, myror o. s. v.
Vore ej denna omsorg om ungarnas uppfostran dem
anbefalld, varigenom de liksom tvingas att bliva något
längre vid liv, skulle de i likhet med andra insekter
ofelbart dö inom kort, sedan de lagt sina ägg.
Så över alla gränser underbar är den omsorg Gud
ägnar dessa obetydliga varelser, att jag tror mig kunna
påstå, att Guds outsägliga under ligga förseglade i
maskynglet, och att man ej kan bryta förseglingen på annat
sätt än genom ett flitigt bläddrande i naturens bok, den
naturliga gudskunskapens bibel, i vilken Guds osynlighet
blir synlig. Då öppna sig skattkammare, fyllda med
outsägliga under och den förborgade skaparens spår
märkas så tydligt hos dessa små djur, att jag anser de
upptäckter, man gjort beträffande dem, vara det
kraftigaste och oemotsägligaste, mot hans förnekare riktade
bevis på hans gudaväsen och försyn. Sådant folks
påståenden om dessa djurs ursprung äro ej annat än få-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
