Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Swammerdam dissekerar insekterna. J. Swammerdam, “Avhandling om bien“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
fängliga och intetsägande förmodanden. De anse, att
de uppstått genom ett tillfälligt sammanträffande av
beståndsdelarna, och det fastän insekternas lemmar äro
mer konstrikt arbetade än de större varelsernas.
De ägg, som honan lägger ett i varje cell, äro
avlånga och något böjda, de äro ljusa och glänsande samt
på ena sidan något tjockare än på den andra. De äro
fyllda med ett vattenaktigt ämne och med sin smalaste
ände fastklibbade vid vaxet.
Sett genom förstoringsglas, ter sig ägget något
skrynkligt. Några dagar sedan ägget lagts, genombryter larven
dess hinna och kryper fram i form av en mycket späd
liten mask, som saknar fötter. Redan från första början
kan man skönja inskärningarna eller snitten på densamma.
Mellan äggläggningen och kläckningen bekymra sig bien
ej något vidare om äggen, i varje fall ruva de dem ej,
såsom det vanligen angives. Äggkläckningen förorsakas
ej av något annat än den värme, som alstras av
samtliga de i kupan befintliga bien. Till och med om vintern
är det förvånansvärt varmt i kupan, så att honungen ej
ens då stelnar eller blir kornig. Genom denna
ömsesidiga uppvärmning skydda bien även sig själva mot
vinterkylan. Så vitt jag vet, är detta ej fallet med någon
annan insekt. Till och med bålgetingar, getingar och
humlor förlamas av vinterns köld, så att de under hela
denna tid varken kunna röra på sig, intaga föda eller
avskilja exkrementer.
Sedan bilarven på nämnt sätt framkommit ur ägget
och avlagt en späd hinna, måste den, som vi redan
förut omnämnt, förses med föda. Då den emellertid ej
avlägsnar sig från sin ursprungliga plats i cellen, så
måste det finnas någon som matar den.
samma uppdrag faller på arbetsbiens lott.
Detta
mödo-De uppföda
den späda larven, så att den från att ha varit av en
nålsudds storlek, först blir en stor mask, så en puppa
och slutligen ett fullfärdigt bi. Med mycken möda och
omsorg bereda de för var dag födan åt sina larver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
