Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Kant förklarar världsbyggnadens uppkomst. 1755. I. Kant, “Himmelens allmänna naturhistoria“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Detta är den naturliga följd, som alltid inträder, varje
gång materien befinner sig i sinsemellan stridiga rörelser.
Emedan de sig kring solen i parallella kretsar rörande
elementen nästan befinna sig i relativ vila gentemot
varandra på grund av likheten mellan deras parallella
rörelser, åstadkommer den i dessa element inneboende
dragningskraften en betydlig effekt; där den överväger
repulsionen för den nämligen tillsamman angränsande
partiklar och ger upphov till en kropp, som i mån av
sin tillväxt kan utöva attraktion på allt längre avstånd
och därigenom tvinga långt bort befintliga element att
deltaga i dess uppbyggande. Planeterna bildas alltså
av partiklar, som äro stadda i kretsande rörelse; de av
dessa uppkomna massorna böra således fortfarande äga
samma rörelse i samma riktning och med samma
hastighet. Detta är fullt tillräckligt, för att man skall kunna
förstå, varför planetbanorna äro i det närmaste
cirkelrunda och belägna i nästan samma plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
