Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Laplace framlägger liknande åsikter som Kant beträffande världsbyggnadens ursprung. Kant-Laplace’ska nebularteorien. Laplace, “Beskrivning av världssystemet“. 1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
solens inflytande sträcker sig långt utom planetsystemets
kända gränser. Denna stjärna påverkar dessa klot ej
blott genom sin dragningskraft, i det den tvingar dem
att kretsa kring sig, utan den skänker dem även av sitt
ljus och sitt värme. Genom sin välsignelsebringande
inverkan låter solen de djur och växter uppstå, som
bebo jorden. Och i analogi härmed måste vi antaga,
att den åstadkommer liknande verkan även på de andra
planeterna. Det vore onaturligt att tro, att den materie,
vars fruktbarhet vi här se ge upphov åt så talrika
livsformer, skulle vara ofruktsam på en så stor planet som
Jupiter, vilken ju som jorden har dagar nätter och år.
Ehuru planetsystemets medlemmar äro självständiga,
äga dock mycket märkvärdiga förhållanden rum dem
emellan, som kunna ge oss klarhet angående systemets
tillkomst. Vid noggrannare undersökning finner man
med förvåning, att alla planeterna röra sig kring solen
från väster mot öster och i nästan samma plan. Månarna
röra sig i samma led kring sina planeter och nästan i samma
plan som dessa. Slutligen vrida sig solen och de av
planeterna och månarna, vilkas rotation man kunnat iakttaga,
alla i samma riktning kring sina axlar, och denna rörelse
försiggår i nästan samma plan som deras omlopp. Ett så
ovanligt fall kan ej vara en slumpens lek; det pekar hän
mot en gemensam orsak, som givit upphov till alla dessa
rörelser.
En annan lika märkvärdig företeelse är, att planet-
och månbanorna äga blott helt ringa excentricitet, medan
kometernas banor däremot äro mycket långsträckta. De
till planetsystemet hörande banorna förete alltså ej några
mellanstadier med hänsyn till excentriciteten. Även häri
äro vi tvungna att se en följd av en lagmässigt verkande
orsak; planeterna kunna ej hava slumpen allena att tacka
för sina nära nog cirkelrunda banor.
För att uppspåra orsaken till planeternas rörelser har
man alltså att taga hänsyn till följande fem fenomen:
1. Planeterna kretsa i samma riktning och i nästan samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
