Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Laplace framlägger liknande åsikter som Kant beträffande världsbyggnadens ursprung. Kant-Laplace’ska nebularteorien. Laplace, “Beskrivning av världssystemet“. 1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
plan.
2. Månarnas omlopp försiggår i samma led som
planeternas. 3. Planetsystemets olika medlemmar rotera
i samma led och i nästan samma plan som deras
omlopp försiggå. 4. Planet- och månbanornas ringa
excentricitet. 5. Kometbanornas betydliga excentricitet.
Såvitt jag vet var Buffon¹) den förste, som, sedan
planetsystemets verkliga anordning upptäckts, sökt efter
planeternas och månarnas ursprung. Han antar, att en komet
störtat ned på solen och därvid lösryckt från henne en
ström av materie, som sedan den avlägsnat sig därifrån,
rullat ihop sig till större och mindre, på olika avstånd
från solen befintliga klot.
Dessa skulle så ha blivit till planeter och månar, samt
avkylts, så att de blivit mörka och fasta. Denna hypotes
motsvarar det första av de fem ovannämnda fenomenen,
ty det är klart, att alla på så sätt uppkomna kroppar
måste röra sig i det plan, som går genom solens
medelpunkt och genom den materiella ströms bana, som
kometen förorsakat. Efter vad jag kan finna, kunna de
fyra återstående fenomenen ej förklaras medels denna
hypotes; planetbanornas ringa excentricitet motsäger den
till och med. Man vet från teorien om centralkrafter,
att, om en kropp, som rör sig runt solen, därunder
vidrör dess yta, den måste återvända dit vid varje sitt
omlopp. Därur skulle följa, att planeterna för varje omlopp
skulle vidröra solen, om de blivit lösslitna från henne,
och att deras banor alltså ej skulle vara cirkelrunda, utan
starkt excentriska.
Låtom oss undersöka, om det ej är möjligt, att fundera
ut ovannämnda fenomens verkliga orsak.
Då denna orsak givit upphov till och reglerat
planeternas och månarnas rörelser, måste den, vilken dess
natur än är, ha nått fram till alla dessa kroppar. I
betraktande av de väldiga mellanrum, som åtskilja dessa,
kan den blott ha bestått av ett fluidum av oerhörd ut-
1) Buffon (1707-1778) i “Histoire naturelle“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
