Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Laplace framlägger liknande åsikter som Kant beträffande världsbyggnadens ursprung. Kant-Laplace’ska nebularteorien. Laplace, “Beskrivning av världssystemet“. 1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
löpa i oerhört vidsträckta banor under inverkan av sin
ömsesidiga attraktion och förmodligen också på grund
av i begynnelsen erhållna stötar, det är den framtida.
astronomiens viktigaste problem med avseende på
fixstjärnorna.
Det ser ut, som om fixstjärnorna alls ej vore likformigt
fördelade i världsrymden, utan bildade bestämda grupper,
av vilka var och en bestode av milliarder stjärnor. Det
stora antal stjärnor, som man samtidigt kan se i en
god, mot vintergatan riktad kikares synfält, talar om
stjärnhavets omätliga djup, som tusenfalt överträffar
avståndet från Sirius till jorden. Om man avlägsnar sig
därifrån, skulle hela stjärnhopen slutligen te sig som en
sammanhängande, svagt lysande fläck av helt ringa
diameter. Irradiationen, som även gör sig gällande i de
bästa kikare, skulle nämligen då komma avstånden mellan
de enskilda stjärnorna att försvinna. Det är därför
sannolikt, att de flesta nebulosor ej äro annat än på
stort avstånd sedda stjärnhopar, och att man blott skulle
behöva närma sig dem, för att de skulle te sig i
vintergatan liknande gestalt.
Det återstår ännu att bestämma de banor, i vilka
solen och vår nebulosas tyngdpunkt röra sig. Men
vilken oerhört lång tid bör ej åtgå för att finna solens
och fixstjärnornas banor, då det ju åtgått århundraden
för att komma underfund med planetsystemets
rörelseyttringar. Flera iakttagelser tyda emellertid på, att solen
skulle närma sig stjärnbilden Herkules.¹)
Även inom vårt eget system återstå ännu talrika
upptäckter. Planeten Uranus och hans nyligen upptäckta
måne ge anledning att förmoda, att det finnes några
ännu ej iakttagna planeter.) Vidare har man ännu ej
¹) Att fixstjärnorna i närheten av Herkules avlägsna sig från
varandra, medan de vid himmelsfärens motsatta pol synes närma sig.
2) En på andra sidan om Uranus befintlig planet upptäcktes först år
1846 av Leverrier och Galle. Den fick namnet Neptunus. Den första
av de mellan Mars och Jupiter belägna småplaneterna upptäcktes den
1 januari 1801 av Piazzi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
