Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Undulationsteorin finner en framstående förfäktare. 1760. Eulers brev till en tysk furstinna angående en del fysikaliska och filosofiska frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
ju avlägsnare det ställe, där tonen alstras, är från oss, så
att ljudet behöver en sekund för att tillryggalägga 1,000 fot.
Denna egendomlighet för oss in på frågan, vad ljudet
är, om det t. ex. är jämförligt med dofterna, d. v. s.
om det utbreder sig från det ljudande föremålet på
samma sätt, som en blomma utsänder sin doft, då den
bemänger luften med eteriska utdunstningar och
därigenom retar vårt luktsinne. Man må fordomdags ha
hyst denna föreställning, men nu till dags äro vi
fullkomligt övertygade om, att det ej är något som
utströmmar från en ljudande klocka för att sedan intränga
i våra öron: eller med andra ord, att en ljudande kropp
ej förlorar något av sin substans. Man behöver blott
uppmärksamt betrakta en klocka eller en sträng, som är
anslagen, så märker man, att dessa kroppar befinna sig
i ett tillstånd av vibration, i vilket alla deras delar äro
inbegripna. Varje kropp, vars delar äga förmåga att på
dylikt sätt vibrera, förmår även att alstra en ton.
På en sträng av ej allt för liten längd kan man se
dessa svängningar. Nu böra vi aktge på, att denna
försätter den angränsande luften i en liknande rörelse, som
så småningom fortplantar sig till allt avlägsnare
luftpartiklar, tills den slutligen träffar vårt hörselorgan. Det
är alltså luften, som mottager svängningarna och bär
ljudet fram till våra öron. När vi höra en av en
anstruken sträng alstrad ton, tilldelas vårt öra lika många
stötar, som strängen under samma tid utfört svängningar.
Om strängen t. ex. gör 100 svängningar i sekunden,
erhåller örat likeledes 100 stötar under samma tid, och
förnimmelsen av dessa stötar kallar man en ton. Följa
dessa stötar regelmässigt på varandra, d. v. s. med lika
stora intervaller, är tonen en sådan, som vi använda i
musiken; om stötarna däremot oregelbundet följa på
varandra, om, med andra ord, intervallerna äro olika,
uppstår därigenom ett oregelbundet ljud, som är helt
och hållet olämpligt att använda i musik. Låt oss nu
något mer ingående betrakta de musikaliska tonerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
