Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Undulationsteorin finner en framstående förfäktare. 1760. Eulers brev till en tysk furstinna angående en del fysikaliska och filosofiska frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
vilkas svängningar äro regelbundna. Vi lägga först märke
till, att om svängningarna, och alltså även de vibrationer
av vilka örat träffas, äro mer eller mindre kraftiga, detta
ej åstadkommer någon annan förändring, än att tonen
blir mer eller mindre stark. Däri bestå alltså de
olikheter, som musikerna beteckna med orden forte och piano.
En mycket viktigare olikhet åstadkommes genom att
svängningarna mer eller mindre hastigt följa på varandra.
Om en sträng t. ex. gör 100 och en annan 200 sväng.
ningar i sekunden, bli respektive toner varandra väsentligt
olika; den förra tonen blir lägre, den senare högre.
Fjärde brevet.
29 april 1760.
-
När man förnimmer en enkel musikalisk ton,
träffas, som jag nämnt, örat av vibrationer, som med
lika intervaller följa på varandra. Det en bestämd tid
motsvarande antalet vibrationer åstadkommer vidare den
skillnad, som förefinnes mellan djupa och höga toner, så
att ju mindre detta antal under en viss tid, t. ex. en
sekund, är, desto djupare blir tonen, medan den blir
allt högre, ju större antalet är. En enkel musikalisk ton
kan alltså liknas vid en rad på lika avstånd från varandra
belägna punkter. Allt efter som avståndet mellan dessa
punkter är större eller mindre, komma de att motsvara
en djupare, respektive högre ton. Utan tvivel påminner
även den förnimmelse, vi få av en enkel ton, om
intrycket av en sådan rad av lika långt från varandra
belägna punkter. Och på så sätt kan man synliggöra
det, som örat förnimmer, när vi höra en ton. Vore
avstånden mellan punkterna ej lika stora, och de alltså
följde regellöst på varandra, skulle en dylik rad giva
uttryck för ett förvirrat, oharmoniskt buller. Sedan vi
förutskickat detta, vilja vi se till, vilken effekt, som bör
åstadkommas av tvenne, samtidigt ljudande toner. Till
en början är det tydligt, att, om båda tonerna äro av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
