Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Undulationsteorin finner en framstående förfäktare. 1760. Eulers brev till en tysk furstinna angående en del fysikaliska och filosofiska frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
med en viss egenskap att värma och att lysa. Men man
torde med full rätt kunna fråga, varpå denna egenskap
beror. Är det något av solen själv, något av hennes
substans, som kommer till oss? Eller tilldrar det sig
något liknande försiggåendet vid klockan, vars ljud vi
höra, utan att den ringaste del av klockan intränger i
örat, såsom jag visade, när jag förklarade huru ljudet
fortplantas och förnimmes. Descartes, ¹) den förste bland
de modernare filosoferna, företrädde den senare meningen.
Han tänkt sig hela världsrymden uppfylld med en fin, av
små kulor bestående materie. Vidare försatte han solen
i en ständig rörelse, som utan avbrott meddelade sig åt
kulorna; dessa senare skulle så i ett enda ögonblick
fortplanta den genom hela världen. Sedan man emellertid
upptäckt, att solstrålarna ej ögonblickligen anlända till
oss, utan att de behöva omkring 8 minuter för att
tillryggalägga detta stora avstånd ¹), har man måst
uppgiva Descartes åsikt. Längre fram antog den store
Newton den förstnämnda meningen och påstod, att
strålarna verkligen ginge ut från solkroppen, i det ytterst
fina partiklar utslungades från henne med så oerhört stor
hastighet, att de blott behövde vid pass 8 minuter för
att anlända till oss. Denna åskådning, som nu för tiden
delas av de flesta filosofer t. o. m. i England, kallas
emanationsteorien, emedan man tror, att ljuset verkligen
flödar ut från solen och andra lysande kroppar ungefär
som vattnet från en springbrunn. Detta antagande
förefaller redan från första början vara mycket vågat och
förnuftsvidrigt; om solen nämligen skulle oavbrutet och
åt alla riktningar utsända en dylik ström av ljusämne,
borde tydligen solkroppen därigenom snart vara uttömd,
1) René Descartes (Cartesius), framstående fransk astronom och
matematiker, levde 1596-1650. För att förklara planeternas rörelser antog
han, att det fanns en hela världsrymden fyllande etermaterie, som
befann sig i ett slags virvelrörelse kring centralkropparna; denna fina
materie skulle även utfylla mellanrummen mellan kropparna och
förmedla ljusets fortplantning.
*) Detta upptäcktes av Olof Römer (1644—1710).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
