Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Upptäckten av elektrisk influens och pyroelektricitet. Aepinus, “Om likheten mellan den elektriska och den magnetiska kraften“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
ej upptäckarens misstag skulle jämte de felaktiga beteck
ningarna bibringas de efterkommande. Naturforskarna
ha därför övergivit de tidigare benämningarna och delat
elektriciteten i positiv och negativ, emedan de sågo, att
kroppar, som voro laddade med det ena
elektricitetsslaget, frambragte motsatta verkningar mot dem, som
voro laddade med det andra. Ehuru positivt och
negativt laddade kroppar därutinnan överensstämma med
varandra, att de attrahera sådana kroppar, som ej äro
försedda med någon elektrisk laddning, äro de dock
varandra helt olika i hänseende till sin verkan på andra,
likaledes laddade kroppar. Den positiva elektriciteten
bortstöter dem, som den negativa attraherar; den senare
bortstöter däremot dem, som den förstnämnda drar
till sig.
Vad kan man väl nu tänka sig, som har större
likhet med vartannat, än den magnetiska kraftens lagar
och de nämnda satserna. Att det finnes tvenne slag
av den magnetiska kraften liksom av elektriciteten, är
en känd sak. Såväl magnetens nordpol som dess
sydpol attrahera på samma sätt ett icke magnetiskt
järnstycke. Däremot drager nordpolen till sig den änden
av en annan magnet, som bortstöter sydpolen, och en
sydpol attraherar i sin tur den ände, som bortstöter
nordpolen. Magneten följer alltså samma lagar, som de
elektriskt laddade kropparna lyda.
Ännu har man ej, varken bland de ur jorden
uppgrävda eller bland de konstgjorda magneterna, lyckats
finna någon, som varit genomträngd av blott ettdera av
de båda omnämnda slagen av magnetisk kraft; det är
tvärtom allmänt känt, att varje magnet äger bådadera.
Medan vi på ena sidan av en magnetisk kropp
anträffa den magnetiska kraft, som man kallar nordlig,
finna vi även på dess andra sida en magnetisk kraft,
men denna är alltid sydlig och motsatt den, som råder
på den förstnämnda sidan. De elektriskt laddade
kropparna äro däremot antingen alltigenom positivt eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
