Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Upptäckten av elektrisk influens och pyroelektricitet. Aepinus, “Om likheten mellan den elektriska och den magnetiska kraften“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
negativt elektriska; men man må dock ej tro, att man
ej även här kan påvisa en likhet med de magnetiska
krafterna.
Här kommer jag i främsta rummet att tänka på den
underbara, från Ceylon stammande sten, som förorsakat
dessa mina undersökningar. Den kallas turmalin;
juvelerarna kalla den askbärare eller askdragare. Den är
hård, genomskinlig och tål vid stark eld utan att taga
skada, varför den bör räknas till ädelstenarna. Under
en stor mängd försök har jag funnit, att denna sten
kan antaga elektriska laddningar på tvenne olika sätt,
som tydligt kunna skiljas från varandra. Det ena
åstadkommes på vanligt sätt medelst gnidning, det andra
genom att man uppvärmer stenen till en viss värmegrad.
Den stenens elektricering, som uppväckes genom
gnidning, skiljer sig i intet avseende från övriga
glasartade kroppars. Mycket märkvärdigare är däremot
den, som åstadkommes genom värme. Sedan den
nämligen tilldelats en värmegrad, som är blott något litet
högre än blodets, blir den elektrisk, och detta mycket
starkt i förhållande till sin storlek, Den företer då en
stor likhet med magneterna, vilket är orsaken till, att
jag här omnämnt stenen. Den uppvärmda turmalinens
ena sida är nämligen ständigt positivt, dess andra
negativt elektrisk. Liksom magneten besitter tvenne slags
magnetisk kraft, är stenen laddad med båda
elektricitetsslagen¹).
Detta är dock ej det enda exemplet. Tack vare
Franklin, veta vi, att en på vanligt sätt med elektricitet
laddad leidenflaska, som vilar på ett underlag av glas,
visar sig elektrisk på såväl sin inre som sin yttre yta,
¹) Denna genom uppvärmning alstrade elektricitet, som förekommer
hos vissa kristaller, kallas pyroelektricitet. Äger avkylning rum, bli
polerna ombytta; när temperaturen blivit konstant, blir kristallen åter
oelektrisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
