Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Upptäckten av elektrisk influens och pyroelektricitet. Aepinus, “Om likheten mellan den elektriska och den magnetiska kraften“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
de sjöfarande att finna sin väg över det omätliga
världshavet, nämligen att den ena änden av en fritt rörlig
magnetnål alltjämt pekar mot norr och den andra mot
söder.
För att förklara denna företeelse må man tänka sig
en magnetnål, som är fritt rörlig i alla riktningar, och
som befinner sig i närheten av en annan stor och
orörlig magnet. Då de liknämniga polerna bortstöta
varandra och de oliknämniga däremot ömsesidigt draga
varandra till sig, kommer magnetnålen att söka intaga
sådant läge, att de attraherande och bortstötande krafter,
som verka på den, hålla varandra i jämvikt, då den
befinner sig inom den större magnetens
verksamhetsområde. Ur sjöfarandenas iakttagelser har det
emellertid med säkerhet framgått, att magnetnålen intager olika
lägen på olika platser av jordens yta, och att dessa
lägen växla på samma sätt, som när nålen föres runt
en annan magnet. Härur ha naturforskarne dragit den
slutsatsen, att jordklotet självt är säte för magnetiska
krafter och kan anses för en stor, om också svag
magnet. Man ser alltså, att magnetens strävan att rikta
in sig i norr och söder blott är av underordnad natur,
och att den helt och hållet beror på de attraherande
och repellerande krafterna.
Skulle vi därför vilja anställa en jämförelse mellan
elektriciteten och magnetismen med avseende fäst vid
riktkraften, måste vi antaga, att en kropp, som i sin
ena ände vore positivt, i sin andra negativt elektrisk
och som vore fritt rörlig kring en viss punkt, befunne
sig i närheten av en annan, orörlig, kropp, som
likaledes hade elektriska poler. Det är då klart, att
förändringarna i den rörliga kroppens läge måste
fullkomligt överensstämma med dem, man iakttagit hos
magnetnålen. Ty de lagar, som råda över den elektriska
attraktionen och repulsionen, likna i högsta grad dem,
vilka magneterna lyda; och liknande orsaker måste alltid
åstadkomma liknande verkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
