Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Upptäckten av elektrisk influens och pyroelektricitet. Aepinus, “Om likheten mellan den elektriska och den magnetiska kraften“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
väcker elektricitet i staven, på samma sätt varpå
magneten meddelar järnet av sin kraft, och att detta sker
enligt samma lag, i enlighet med vilken magneten verkar.
Den änden av metallstången, som befinner sig närmast
den elektriska kroppen, erhåller nämligen en laddning
av motsatt elektricitetsslag, medan däremot den
avlägsnare änden laddas med samma slags elektricitet som
den kropp, med vilken man gör försöket¹). Närmar man
till metallstaven ett glasrör, som man genom gnidning
gjort positivt elektriskt, så blir alltså den änden av
staven, som är vänd mot röret, negativt, och den andra
änden positivt laddad. Motsatsen äger rum, om man i
stället för glasröret använder en stång av svavel, ty
denna blir genom gnidning negativt elektrisk. Förövrigt
är likheten mellan dessa företelser så stor, att det, som
de naturkunniga undrat så mycket över hos magneterna,
även äger rum här. Ty det framgår både ur försöken
och ur de slutsatser, man dragit ur teorien, att en kropp
ej undergår någon kraftminskning genom att på dylikt
sätt uppväcka elektriska laddningar.
Om man företager en ringa förändring i försöket, kan
man emellertid iakttaga en stor skiljaktighet mellan
företeelserna. Om man närmar en järnstav till en
magnetpol och
och en
en på ett glasunderlag vilande metallstav till
en elektricerad kropp och låter en omedelbar beröring
äga rum i båda fallen, kommer man att finna, att den
nyss nämnda lagen fortfarande gäller beträffande
magneten, i det den ände av järnstången, som vidrör dennas
pol, ständigt blir magnetisk på motsatt sätt. Däremot
kommer den stav, som skall elektriceras, att utefter hela
sin längd laddas med uteslutande det slags elektricitet,
med vilken den kropp är laddad, som den vidrör.
Huru underbara magnetens hittills omnämnda
egenskaper än äro, återstår dock ytterligare ännu en mycket
märkvärdig. Detta är den kända egenskap, som hjälper
¹) Denna företeelse kallar man elektrisk influens.
Dannemann.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
